Han vet hur en loppa ska tämjas

John Torp i Helsingborg kan sätta ett ovanligt yrke på sitt visitkort: loppcirkusdirektör. Han fick hastigt ta över när hans far dog. Den 14 maj fyller John Torp 75 år.

John Torp har flera kreativa rum: en musikstudio, en målarateljé, en snickeriverkstad och en instrumenthörna. Allt ryms i hans lägenhet på femte våningen på Närlunda i Helsingborg.
— Jag målar när jag har lust. När jag skriver musik går det ibland till så att jag först får en melodi i huvudet och sedan spelar den, men ibland börjar jag spela och sedan kommer det bara, säger han som har komponerat ett 150-tal låtar, varav de flesta återfinns på den personliga hemsidan och har renderat honom många vänner och fans.

— De använder min musik till sina hemsidor, säger han och släpper ut det senaste alstret "Strange Dream" genom högtalarna.
Låtens text bygger på en dröm som flera gånger återkommit till honom. I drömmen sitter han på en bänk på en järnvägsstation och olika vänner från olika perioder i livet avlöser varandra på platsen bredvid honom.

John Torp föddes i England av danska föräldrar, men kom till Danmark som femåring. Efter optikerexamen hos Thiele i Köpenhamn cyklade han som 19-åring till Paris på tandemcykel tillsammans med en vän.
—, Jag har alltid haft lust att resa. Kanske för att min pappa som var medlem i "Eventyrernes Klub", hade rest över hela världen och berättat många intressanta historier från sina resor för mig.
Från Paris i ungdomens dagar gick resan vidare till Schweiz, Italien, Egypten, England och slutligen Kanada där John gifte sig och fick barn.
Hans egna föräldrar var kända loppcirkusdirektörer på Tivoli i Köpenhamn och när fadern dog flyttade John med hustru och barn hem till Danmark för att hjälpa modern med cirkusen.

Men det dröjde inte länge förrän reslusten gjorde sig påmind igen. Efter en tid i England emigrerade familjen till USA och John fick jobb som optiker i New York. Sedan började han resa med sin egen loppcirkus, installerad i en specialbyggd trailer.
— Jag hade lärt mig av min far hur man binder upp loppor och tränar dem. De cyklade, spelade fotboll gick på lina, jonglerade med en liten boll och så vidare. Det är inte många i världen som kan det, men nu finns det visst en cirkus i Tyskland, säger John och visar på datorn en mejlkorrespondens mellan honom och en amerikansk student som håller på att skriva en uppsats om loppcirkusar.

Studenten undrar bland annat om det är bäst att föda upp lopporna med blod från armen och det är det, anser John Torp.
Själv reste han med sin cirkus från Massachusetts till Florida, från New York till Kalifornien. Tidningar, tv- och radioprogram stod i kö för att intervjua honom. Dessvärre separerade han och hustrun för att senare skilja sig. I USA mötte han Gina som kom från Brasilien. Hennes fotografi står inramad på hedersplats bredvid hans dator genom vilken han dagligen korresponderar med människor från hela världen.
— Vi reste till Tenneriffa och öppnade en restaurang. Sex år senare flyttade vi till spanska fastlandet där vi arrenderade en snackbar längs en stor väg. Men vi fick fly från en kriminell dansk man som jobbat hos oss och stulit alla våra pengar.

Utfattiga kom de till Faro i Portugal. Där på en strand levde de "nästan som hippies" under två år. De försörjde sig på att spela och sjunga, fånga räkor, musslor, tillverka koppar- och mässingföremål, måla bilder, ta med turister på båtturer samt tolka från engelska till portugisiska och vice versa.
— Det är ett par av de bästa åren i mitt liv, säger John Torp.
Därifrån reste de till Johns mors hus på Teneriffa och drev under en period en bilverkstad samt uppfann en målerimaskin som kunde göra vem som helst till konstnär.

Under en två år lång vistelse i Brasilien omkom Gina. När sorgen och minnena blev för tunga reste John hem till Danmark och började en karriär som reseledare. En kort kärlekshistoria med en svensk kvinna förde honom till Sverige 1980 och han började som fabriksarbetare på Höganäsbolaget. Förhållandet tog slut, men John stannade i det nya hemlandet. Efter att ha fått staplar med järn över sig flera gånger på jobbet fick John en skada i diafragman och bytte arbetsplats till Stadsteatern i Helsingborg där han var arkivarie och sedermera föreståndare för matsalen innan han gick i pension.

Sedan hans minipinscher Kally dog förra året kretsar John Torps liv framför allt kring musiken. Nuförtiden har han inte så stor reslust.
— Allt har blivit så kommersiellt. Storstäderna har blivit så lika. Människor är inte lika glada och tillfreds som de var förr. I dag kretsat allt kring pengar och saker.
Men en resa till Indien har han i alla fall planer på. Via internet har han fått en vän i Bombay som är poet.

Johanna Nihlén johanna.nihlen@hd.se               042-489 92 47